Nicolaus Rockberger
Huset Habsburg
SNS Förlag
2006

Hösten 1916, mitt under kriget, dör kejsar Franz Joseph. Begravningståget går till Kaisergruft, habsburgarnas gravkor under Kapuzinerkyrkan i Wien.

Överhovmarskalken knackar på och ber om tillträde för hans apostoliska majestät kejsar Franz. En munk svarar: "Honom känner jag inte." Överhovmarskalken önskar att härskaren över Österrike-Ungern ska släppas in. "Honom känner jag inte." Då ombeds munken ge tillträde för "din broder Franz Joseph, en eländig syndare". Porten öppnas.

Begravningsritualen beskrivs i Nicolaus Rockbergers bok om huset Habsburg. Skriften ingår i det pocketbibliotek som ges ut av SNS Förlag. Författaren har fått plats med mycket på de 96 sidorna. God överblick kombineras med intressanta utvikningar.

Det handlar om 700 år av europeisk historia. Från Rudolf I på 1200-talet, fram till våra dagar.

Den österrikisk-ungerska monarkin gick under efter första världskriget. Karl I, den ende av tidens statschefer med personlig erfarenhet av fasorna vid fronten, hade gjort sitt bästa för att mäkla fred, men misslyckats. Vi kan bara spekulera om vad som kunde ha hänt annars. Och just det har många gjort. Rockberger skriver:

"Den habsburgska Vielvölkerstaat var en anakronism i nationalismens tidevarv, men forskare har med rätta hävdat att hade man överlevt denna turbulens hade monarkin varit en utmärkt startpunkt för fortsatt europeiskt samarbete."

Habsburgarnas historia slutar dock inte efter första världskriget. Rockberger beskriver hur Otto von Habsburgs dotter Walburga "inledde öppnandet av järnridån med en bultsax" den 19 augusti 1989. Då arrangerades en paneuropeisk picknick på ömse sidor av gränsen mellan Ungern och Österrike. 661 turister från DDR kunde ta sig till friheten i väst, i den största samlade flykten sedan Berlinmuren byggdes. Det sovjetiska satellitstatsväldet återhämtade sig aldrig.

Habsburgarna är fortfarande med oss. I oktober 2004 saligförklarades fredskejsaren Karl I.